Vanliga frågor
1. Varför är Europaparlamentet viktigt för finländarna?
När Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 fick Europaparlamentet avsevärt utökade befogenheter. I och med det har parlamentet också fått åtskilligt större betydelse. Parlamentet beslutar i slutändan om nästan alla lagstiftningsfrågor som påverkar finländarnas liv, bland många andras. Vi finländare har alltså skäl att intressera oss för hur vi företräds i Europaparlamentet.
Europaparlamentet är den instans som mest direkt företräder medborgarna inom EU. Att delta i det europeiska samarbetet är det bästa sättet att påverka utvecklingen, både i Finland och i världen. Dagens problem är så stora att ingen stat klarar av att lösa dem på egen hand. Europaparlamentet är medborgarnas röst i dessa frågor. Grunden för dess arbete består i att upprätthålla fred och stabilitet i Europa.
2. Hur kan enskild ledamot utöva något inflytande bland över 700 andra?
Genom effektivt arbete kan en enskild ledamot påverka den lagstiftning som är bindande för hela Europeiska unionen, och särskilt i vissa förhandlingssituationer kan vederbörande ha mer inflytande än en enskild minister från någon enda medlemsstat. Påverkansmöjligheterna i parlamentet bygger i hög grad på uppbyggnad av fungerande personliga kontakter och nätverk.
En stor del av ledamotens arbete utspelar i de utskott där lagstiftningsförslagen behandlas. Ett utskott har mellan 25 och 70 ledamöter, så en ledamot som vill vara med och påverka har säkert också tillfällen till det, oavsett sitt medlemsland. Att få ett ansvarsuppdrag förutsätter förutom aktivitet även att man omsorgsfullt sätter sig in i olika ärenden. Det skadar inte heller om man som ledamot har ordet i sin makt. Och gärna på flera språk än på finska.
3. Vad har jag åstadkommit i Europaparlamentet?
Jag har blivit en välkänd faktor i parlamentet och inom dess största politiska grupp, alltså Europeiska folkpartiet (EPP). Detta har krävt att jag lagt ned ett outtröttligt arbete på att bilda nätverk och att jag skött otaliga förhandlingsuppdrag med heder och ära. Jag tror att jag dragit mitt eget lilla strå till stacken för att få till stånd en bättre framtid för både Finland och Europa.
Perioden 2014-2018 Att försvara Finlands skattebetalare och små och medelstora företag, och att förstärka den europeiska gränsbevakningen
I början av den här valperioden blev jag vald till första vice ordförande för budgetutskottet och till EPP‑gruppens ordförande i budgetkontrollutskottet. Dessutom är jag suppleant i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och rättsliga frågor.
Under den innevarande perioden har jag varit parlamentets huvudförhandlare i samband med 42 betänkanden. Bland de mest betydande av dessa märks lagstiftningen om rättsstatsprincipen i EU‑länderna, tillsammans med att jag såsom huvudförhandlare lyckades ordna så att Finland fick sammanlagt över 14 miljoner euro, till exempel för främjande av nya arbetstillfällen till personer som blivit uppsagda från Nokia och Microsoft.
Dessutom hade jag ansvaret för förhandlingarna mellan medlemsstaterna, parlamentet och. kommissionen om förlängd tid för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi). Genom att ställa upp med garantier för lånen gör fonden det lättare att hålla i gång Europas ekonomi genom att få privata investerare att satsa på vettiga projekt. Hittills har fonden mobiliserat investeringar på en bra bit över 335 miljarder euro i Europa, och dessa hade aldrig blivit av, om man inte kunnat garantera dem.
I budgetutskottet och budgetkontrollutskottet har jag på lång sikt arbetat för att EU:s budget ska bli effektiv, välfungerande och verkningsfull, så att skattebetalarna, både i Finland och på annat håll inom EU, ska få all tänkbar nytta av den. Detta har i praktiken inneburit att jag fått sitta med i förhandlingarna om EU:s årliga budget till långt in på natten, men också att jag kunnat styra utvecklingen på längre sikt och framför allt göra en kritisk utvärdering av vilka resultat man fått till stånd med medlen från EU.
I utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och rättsliga frågor arbetade jag under immigrantkrisen 2015 aktivt för att EU:s gräns- och sjöbevakning Frontex snabbt skulle förstärkas. I parlamentets förhandlingsteam talade jag för skärpta säkerhetskrav på resehandlingarna hos personer som reser in i Schengenområdet. Detta är viktiga steg på väg mot en starkare europeisk gränsbevakning, samt för att lösa invandringssituationen och förbättra EU:s inre säkerhet.
Jag är också ledamot av parlamentets delegation för förbindelserna med Förenta staterna och suppleant i delegationen för förbindelserna med Ryssland. I samband med budgetförhandlingarna hösten 2017 och 2018 drev jag igenom initiativen mot propaganda från Ryssland.
Den ofullständiga perioden 2012-2014: Jordbruksstöd, långtradare och motorcyklar
Under min första period var jag ledamot av utskottet för transport och turism och suppleant i jordbruksutskottet. Under den tiden sammanställde jag 33 betänkanden. Under min första tid som ledamot, vilken inte omfattade en hel valperiod, hade jag alltså det inflytelserika uppdraget som föredragande oftare än man brukar ha under en hel valperiod. Jag utförde dessa uppdrag under knappt en halv mandatperiod eftersom jag, efter att ha varit suppleant i parlamentet, blev ledamot först i mars 2012.
Som ledamot av transportutskottet deltog jag i parlamentets förhandlingsgrupp när vi beslutade om EU:s nya lagstiftning om fordonsbesiktning. Som deltagare i förhandlingsgruppen bidrog jag kraftfullt till att parlamentet avstod från sitt krav att införa obligatorisk fordonsbesiktning för alla motorcyklar. För de finländska motorcyklisterna var detta en välkommen lösning. Under våra förhållanden skulle det inte ha funnits några fördelar med obligatorisk fordonsbesiktning av det här slaget.
Dessutom var jag huvudförhandlare för min grupp i det så kallade långtradarbetänkandet. Det utmynnade för parlamentets del i att Finlands exportindustri också i fortsättningen får anlita vägtransporter för att få ut varor till Kontinentaleuropa.
Hösten 2013 drev jag igenom en sjuårig förlängning av det nationella jordbruksstödet till södra Finland. Detta arbete inleddes i parlamentets jordbruksutskott och fortsatte därefter vid parlamentets plenarsammanträde. På det här sättet löstes till en stor del ett problem som redan hade besvärat Finland i många år.
4. Mer eller mindre EU? Hur tycker du att EU bör utvecklas?
Mer. EU kommer aldrig att utvecklas till något Europas förenta stater. Europas lapptäcke av språk och kulturer sätter stopp för detta. Det finns dock många frågor där det skulle löna sig bäst med ett närmare samarbete. Att öka samarbetet och främja integrationen ställer sig förnuftigt, framför allt i stora frågor såsom försvarspolitik, säkerhet, invandring och insatser mot klimatförändringarna. Inget enda land klarar av att sköta dem på egen hand eller ens att skydda sina medborgare mot värre konsekvenser. Om vi samarbetar får vi mera till stånd, och det blir till nytta för alla européer.
Om unionen någon gång skulle bli en så tät politisk sammanslutning att dess medborgare skulle anförtro ekonomin, försvaret och utrikesförbindelserna åt en gemensam regering, skulle Europa ha större möjligheter att klara av utmaningarna med åldrandet, splittringen och den globala konkurrensen. I ett sådant statsförbund skulle ingen medlemsstats medborgare förlora sin nationella identitet. Finland är en del av detta Europa – och Europa en del av en större helhet.
5. Borde Finland ansluta sig till Nato?
Ja. Finland borde vara medlem av alla demokratiska internationella organisationer vars beslut vi berörs av. EU erbjuder inget militärt skydd, trots dagens säkerhetsklausul och trots det ökade försvarssamarbetet. Att på längre sikt upprätthålla ett självständigt och trovärdigt försvar, det blir riktigt ordentligt dyrt på längre sikt. Nato fungerar som en brandförsäkring – man tecknar den innan huset tagit eld.
6. Vad innebär ett närmare försvarssamarbete inom EU för Finland?
Det ligger i Finlands intresse att EU tar fram en gemensam säkerhetspolitik. EU ger inga sådana säkerhetsgarantier som Nato, men är i vart fall bättre än ingenting. För Finlands säkerhet är det viktigt med en anknytning till det europeiska och det transatlantiska multipolära samarbetet. Det går absolut inte an att lämna sig i periferin av utvecklingen.
EU har världens näst största försvarsbudget, om man räknar ihop de nationella försvarsbudgetarna. Europa är dock inte världens näst största militärmakt. En myckenhet pengar går åt till överlappningar, och till detta kommer att strukturer och materiel inte alltid är kompatibla. Det här försöker man nu råda bot på med hjälp av det som kallas permanent strukturerat samarbete, mellan de medlemsstater som vill delta i det.
7. De små och medelstora företagens betydelse för ekonomin?
Utan småföretagare finns det inget Finland. De små och medelstora företagen är också drivmotorn för Europa. En bra bit över 90 % av EU:s företag är små och medelstora. Under de senaste fem åren har 85 % av de nya arbetstillfällena kommit till inom dessa företag. De sysselsätter två tredjedelar av de anställda inom den privata sektorn. Därför måste dessa företag kunna fortsätta sitt arbete också i framtidens Europa och dra nytta av de möjligheter som den inre marknaden erbjuder. Detta sker genom att man minskar på de regler och föreskrifter som betungar företagarna och gör det lättare att starta eget.
I de årliga förhandlingarna om EU:s budget mellan parlamentet och medlemsstaterna ställer jag med kraft upp för ett finansieringsprogram som ska förbättra företagens konkurrenskraft och de små och medelstora företagens ställning. Jag tycker det vittnar om ansvarstagande om man främjar de små och medelstora företagens internationalisering och gör det lättare för dem att få kapital på marknaden.
Under 2017 hade jag dessutom ansvaret för förhandlingarna mellan medlemsstaterna, parlamentet och. kommissionen om förlängd tid för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi). Att fondens verksamhet lades om berodde i hög grad på parlamentets krav och fonden ändrades på ett sådant sätt, att det blev lättare att bevilja finansiering, framför allt till små och medelstora företag.
8. Varför är livsmedelsproduktionen en stor möjlighet för Finland?
När jag inledde mitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet 2012 uppgav jag att jag ville vara Finlands ”matledamot”. Jag har i praktiken förverkligat detta genom att i flera viktiga lagstiftningsärenden arbeta för att den finländska livsmedelsproduktionens förutsättningar ska bevaras och förbättras. I parlamentet strävar jag efter att arbeta till förmån för de finländska jordbrukarna och framför allt påverka arbetets lönsamhet samt jordbrukarnas motivation och arbetsork överlag. Detta påverkas också av inspektionerna ute på jordbruksföretagen, vilka är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. I parlamentet fick jag redan hösten 2015 stöd av en stark majoritet till förmån för att dessa inspektioner ska bli rationellare och färre.
Jag vill lyfta fram hela livsmedelskedjan. Särskilt producenternas ställning inom livsmedelskedjan måste stärkas. Vi har i Finland gott om outnyttjade möjligheter att göra det finska köket känt i hela Europa. Lyckas vi, har vi möjlighet att mångdubbla vår livsmedelsexport.
9. Vilken betydelse har barns och ungdomars välfärd?
Barn och ungdomar är vår viktigaste resurs och vår enda verkliga satsning på framtiden. Ett av måtten på graden av bildning i EU och dess medlemsstater är hur man förhåller sig till de allra minsta i samhället. Det viktigaste är dock att man får utslagna ungdomar att bli delaktiga på nytt. Man måste få dem att tro på sig själva och på sina möjligheter. Här har EU en avgörande möjlighet att påverka. Den viktigaste uppgiften för politiken för unionens tillväxt och sysselsättning är att rädda en hel generation. Utan detta är vi alla förlorade.
Det gäller att bygga en bro mellan stöd till utbildning och välstånd. Erasmus, som är EU:s utbytesprogram inom utbildningen, tycker jag är bra och jag ställer helt upp för att dess anslag ska fördubblas i den kommande långsiktiga EU-budgeten.
10. Vad anser du om Finlands EU-medlemskap? Och om euron, då?
Finland har haft stor nytta av sitt EU-medlemskap. Medlemskapet har bidragit till att stabilisera Finlands ekonomi, underlättat rörligheten, ökat utbildningsutbytet, minskat konkurrensbegränsande faktorer och stärkt Finlands säkerhetspolitiska ställning. EU-medlemskapet har varit bra för Finland.
Vi måste minnas att EU i grund och botten är ett fredsprojekt. Finland är ett litet land som är beroende av omvärldens utveckling, Är vi medlem av EU har vi större möjligheter att påverka vår egen framtid. Den gemensamma valutan har också, helt obestridligen, varit till mera nytta än skada för Finland. Euroområdet måste utvecklas och nu är vi på väg åt rätt håll.
Ett starkare EU ger också finländarna större möjligheter att påverka sitt eget liv. Vi är ett så pass litet folk att vi har svårt att göra vår röst hörd. I EU går det dock bättre än någon annanstans. Faktum är att EU inte är perfekt och måste reformeras. Vi ska ändå inte ställa oss på sidan om allting och bara titta på. Alla européer, också finländarna, påverkar i vilken riktning förändringen går.
11. Hur kommer brexit att förändra EU? Hur kommer den att påverka Finland
Brexit är illa för alla. Jag tror dock inte att den kommer att inställas, trots att en stor del av britterna faktiskt tycker brexit var ett fel. Förhandlingarna har visat att britterna var helt oförberedda på att leva utanför EU och inte heller hade någon ordentlig plan. Det kommer säkert att bli svårt för dem att lämna den inre marknaden.
För Finland har britterna i många frågor varit viktiga partner, också i EU-sammanhang. Till följd av brexit kommer oundvikligen förhållandet att i många frågor bli mera avlägset. Brexit är svårt för hela EU, både psykologiskt och ekonomiskt sett. Både historiskt och geografiskt är britterna en del av Europa. Dessutom ger Storbritannien avsevärda bidrag till EU:s budget. Vi kan alltså vänta oss nog så svåra omställningar, men de hade akut behövts också utan brexit. Å andra sidan har britterna ofta varit motvilliga att främja EU‑integrationen. Här kommer det förhoppningsvis nu att bli lättare.
12. Klarar EU av att hålla koll på de yttre gränserna och den olagliga invandringen?
Den olagliga invandringen måste bort. Alltså att folk kommer in på EU:s territorium eller stannar kvar där utan att vederbörligen ha lov till det. Det europeiska samarbetet i denna fråga blir hela tiden allt närmare. Den nakna sanningen är att antalet människor som försöker ta sig in i Europa inte kommer att minska. Hela EU måste ta ansvar för de yttre gränserna och dessutom måste återsändandena av dem som fått avslag bli effektivare. Samtidigt måste vi dock fullgöra våra internationella skyldigheter och ordna med ordentlig integrering av dem som fått sin ansökan beviljad.
Det viktigaste är att det satsas på en lösning i fråga om de bakomliggande orsakerna till immigrationen, framför allt i Afrika. Där gäller det att stödja freden, skapa arbetstillfällen och stärka samhällsstrukturen. Samtidigt måste man komma ihåg att det också behövs en laglig invandring för att vi ska få en lösning på problemet med försörjningskvoten i ett åldrande samhälle och kunna förbättra konkurrenskraften i både Finland och Europa.
13. Vad allt används EU:s budget till? Vad borde den användas till?
I dag går huvuddelen av EU:s budget till sammanhållnings- och jordbrukspolitiken. EU har ett starkt mandat i frågor om jordbruk och territoriell sammanhållning och det märks också i budgeten. Men också dessa sektorer måste man våga anpassa efter det innevarande årtiondet. Å andra sidan har EU fått nya uppgifter, framför allt inom områdena invandring, säkerhet och försvar. Skötseln av dem kräver såklart också nya resurser.
Användningen av EU:s pengar kan göras mera effektiv, den saken går inte att förneka. Det är förnuftigt att EU:s budget får pengar till skötseln av sådana frågor, som med större fördel sköts gemensamt än på nationell nivå. EU kan inte förväntas vara handlingskraftigt om EU inte har tillräckligt med resurser. Samtidigt skulle det gälla att få mera valuta för pengarna. Reformer behövs dock även på intäktssidan. Medlemsavgifterna borde inte vara den enda viktiga källan till intäkter. EU borde kunna satsa mer, exempelvis på utbildning.
14. Vad så med de gemensamma europeiska värdena?
EU:s grundval består av gemensamma och delade värden. Det gäller att hålla fast vid demokratin, rättsstatsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter. De är de centrala stöttepelarna för förtroendet, och utan dem kan EU helt enkelt inte fungera.
Åsidosätter man de gemensamma värdena tar vi alla skada, och sådant måste få kännbara konsekvenser. Utvecklingen går i oroväckande riktning, framför allt i Polen och Ungern. Här gäller det för oss att hålla huvudet kallt, men samtidigt handla snabbt. Själv vore jag redo att frysa användningen av EU-medel i sådana länder som varken erkänner de gemensamma värdena eller rättar sig efter dem.